Bara en pojkes drömmar?
Andas in och ut varje dag, i väntan på något bättre
Men dag ut och dag in, förändras inget
Så jag blickar mot himmlen och inser
När jag står där med tårarna i ögonen
Och tittar på stjärnorna som svikit mig
Att livet är mer än lycka och kärlek
Livet är allt
Livet är hat
Livet är sorg
Livet måste inte vara lyckligt.
Så nästa gång jag blickar mot stjärnorna
Skall jag bara le triumferande
Och visa att jag inte tänker ge upp.
lögn.
Men dag ut och dag in, förändras inget
Så jag blickar mot himmlen och inser
När jag står där med tårarna i ögonen
Och tittar på stjärnorna som svikit mig
Att livet är mer än lycka och kärlek
Livet är allt
Livet är hat
Livet är sorg
Livet måste inte vara lyckligt.
Så nästa gång jag blickar mot stjärnorna
Skall jag bara le triumferande
Och visa att jag inte tänker ge upp.
lögn.
är poesi ironi?
Sí!
Poesi är ett påhitt av folk utan förnuft.
Folk som hittar på osammanhängande saker för att det låter tufft.
Mitt hjärta bultar hårt och min hjärna bankar
gör allt för att sluta tänka dessa fasansfulla tankar.
Jag ger ifrån mig en leende gest.
Men bara för att ingen ska få se min pulserande ångest.
Som en soldat som drömmer om något annat, verklighetsflykt
vägrar leva och visa att jag i själva verket är förtryckt.
Poesi är ett påhitt av folk utan förnuft.
Av folk som inte kan gå omkring och endast andas andras luft.
Kommer aldrig att finna lugn eller fred
Så jag tar kniven och trycker den mot min handled.
..Tystnad..
Poesi är ett påhitt av folk utan förnuft.
Folk som hittar på osammanhängande saker för att det låter tufft.
Mitt hjärta bultar hårt och min hjärna bankar
gör allt för att sluta tänka dessa fasansfulla tankar.
Jag ger ifrån mig en leende gest.
Men bara för att ingen ska få se min pulserande ångest.
Som en soldat som drömmer om något annat, verklighetsflykt
vägrar leva och visa att jag i själva verket är förtryckt.
Poesi är ett påhitt av folk utan förnuft.
Av folk som inte kan gå omkring och endast andas andras luft.
Kommer aldrig att finna lugn eller fred
Så jag tar kniven och trycker den mot min handled.
..Tystnad..
Frälsning?
Jag har fått en del konstiga resulteringar kring mitt näst senaste blogginlägg.
Hotbrev, arga kommentarer, till och med har jag fått konkreta mordhot.
Rätt komiskt tyckte jag i början. Då jag insåg att mina inlägg här i bloggen verkligen tryckte på folks känsliga punkter. Jag kände att jag ville strida mot cencuren och vara lite kontroversiell av mig. Jag lyckades.
Ni som nu undrar hur det i själva verket gick till den där natten. Kommer aldrig få svar på den frågan. Ledsen att säga det. Ha ha! Ni som vill att mitt lilla påstående skall vara korrekt får tycka så, ni andra kan ju tycka att det var några destruktiva fantasier från mitt håll. Det är helt upp til er.
Så nu hälsar jag segern med att säga Amen!
-stay tuned-
Hotbrev, arga kommentarer, till och med har jag fått konkreta mordhot.
Rätt komiskt tyckte jag i början. Då jag insåg att mina inlägg här i bloggen verkligen tryckte på folks känsliga punkter. Jag kände att jag ville strida mot cencuren och vara lite kontroversiell av mig. Jag lyckades.
Ni som nu undrar hur det i själva verket gick till den där natten. Kommer aldrig få svar på den frågan. Ledsen att säga det. Ha ha! Ni som vill att mitt lilla påstående skall vara korrekt får tycka så, ni andra kan ju tycka att det var några destruktiva fantasier från mitt håll. Det är helt upp til er.
Så nu hälsar jag segern med att säga Amen!
-stay tuned-
ångest?
Ren ångest.
Behöver hjälp. Hjälp mig. Snälla..
Behöver hjälp. Hjälp mig. Snälla..
Hanterade jag det rätt?
Såklart. Det var rätt åt honom.
Finns det annat än förakt till livet?
Det har gått minuter, timmar, dagar, veckor sen jag kände mig belåten senast. Tiden går som söligt sakta. Finner ingen glädje i något numera.
Hat. Förakt. Avsky. Arrogans är exempel på aktiva känslor i mitt organvalv. Det känns bra på något mystiskt sätt.
Vreden i min själ är den ljusglänt som får mig att klara dagen utan besvärligheter.
Dessa destruktiva tankar är synnerligen inget temporärt. En våg av passiv längtan till något bättre mynnar ut i ett hav bestående av agg. En permanent känsla av negativitet får mig att vilja förstöra. Förstöra någon så starkt att de känner så som jag känt. Dansar min dans, dricker mitt vatten eller rent ut sagt förstörs lika mycket som jag har blivit.
Vill säga tack till ondskan, hatet och plågorna. Har förstått att livet inte blir bättre ju mer man kämpar, ju mer man håller ut eller försöker. Så detta är ett uttalande som betyder mycket i min tidsaxel.
Adjö
Hat. Förakt. Avsky. Arrogans är exempel på aktiva känslor i mitt organvalv. Det känns bra på något mystiskt sätt.
Vreden i min själ är den ljusglänt som får mig att klara dagen utan besvärligheter.
Dessa destruktiva tankar är synnerligen inget temporärt. En våg av passiv längtan till något bättre mynnar ut i ett hav bestående av agg. En permanent känsla av negativitet får mig att vilja förstöra. Förstöra någon så starkt att de känner så som jag känt. Dansar min dans, dricker mitt vatten eller rent ut sagt förstörs lika mycket som jag har blivit.
Vill säga tack till ondskan, hatet och plågorna. Har förstått att livet inte blir bättre ju mer man kämpar, ju mer man håller ut eller försöker. Så detta är ett uttalande som betyder mycket i min tidsaxel.
Adjö
Räcker det att bryta nacken?
tystnad och längtan.
Jag längtar, som jag alltid gjort, efter något nytt. Något som plötsligt skall hända. En tvist, vändning, förändring. Vad som helst.
Har väntat i år och dagar nu. Mitt ego säger att jag skall sluta förvänta mig något. Men hjärtat säger att jag skall fortsätta tro. Fortsätta leva i illusionen att min liv plötsligt skall få en positiv vändpunkt. Men icke. Jag börjar sakta tappa hoppet.
Tankarna på känslor och kärlek börjar sakta vissna. En blomma som inte fått smaka på vatten, tyna bort. In i ett hav av elände, nöd och misär.
Snälla synvilla, visa dig!
Vill inte leva i detta självbedrägeri.
Jag längtar, som jag alltid gjort, efter något nytt. Något som plötsligt skall hända. En tvist, vändning, förändring. Vad som helst.
Har väntat i år och dagar nu. Mitt ego säger att jag skall sluta förvänta mig något. Men hjärtat säger att jag skall fortsätta tro. Fortsätta leva i illusionen att min liv plötsligt skall få en positiv vändpunkt. Men icke. Jag börjar sakta tappa hoppet.
Tankarna på känslor och kärlek börjar sakta vissna. En blomma som inte fått smaka på vatten, tyna bort. In i ett hav av elände, nöd och misär.
Snälla synvilla, visa dig!
Vill inte leva i detta självbedrägeri.
