Det har gått minuter, timmar, dagar, veckor sen jag kände mig belåten senast. Tiden går som söligt sakta. Finner ingen glädje i något numera.

Hat. Förakt. Avsky. Arrogans är exempel på aktiva känslor i mitt organvalv. Det känns bra på något mystiskt sätt.
Vreden i min själ är den ljusglänt som får mig att klara dagen utan besvärligheter.

Dessa destruktiva tankar är synnerligen inget temporärt. En våg av passiv längtan till något bättre mynnar ut i ett hav bestående av agg. En permanent känsla av negativitet får mig att vilja förstöra. Förstöra någon så starkt att de känner så som jag känt. Dansar min dans, dricker mitt vatten eller rent ut sagt förstörs lika mycket som jag har blivit.

Vill säga tack till ondskan, hatet och plågorna. Har förstått att livet inte blir bättre ju mer man kämpar, ju mer man håller ut eller försöker. Så detta är ett uttalande som betyder mycket i min tidsaxel.

Adjö