.........................Halv, hel eller ingenting?......................
Moget tittar jag melankoliskt ut över denna vackra horisont.
Tystnaden är ofrivillig.
Jag önskar att jag kunde passa in överallt, som en kameleont.
Men min hjärna är motvillig.
När jag blundar kan jag till min förvåning höra några ljud.
Jag hör vaga läten av en ensam fiskmås.
Dessa ljud gör så att jag inte kan motstå att få gåshud.
Blir förvånad att en sådan känsla i min kropp kan uppnås.
En trollslända landar på en liten sten framför min blick.
Den fallande solens strålar framhäver en underbar färg.
En så gammal slända i ett så underbart skick.
Att ett så litet djur kan få en sten att se ut som ett berg.
Tystnaden är ofrivillig.
Jag önskar att jag kunde passa in överallt, som en kameleont.
Men min hjärna är motvillig.
När jag blundar kan jag till min förvåning höra några ljud.
Jag hör vaga läten av en ensam fiskmås.
Dessa ljud gör så att jag inte kan motstå att få gåshud.
Blir förvånad att en sådan känsla i min kropp kan uppnås.
En trollslända landar på en liten sten framför min blick.
Den fallande solens strålar framhäver en underbar färg.
En så gammal slända i ett så underbart skick.
Att ett så litet djur kan få en sten att se ut som ett berg.
Solens strålar, annan effekt än värmande?
Solens distinkta strålar strimlas av persiennen.
Kisande blickar jag ut ur sovrumsfönstret.
Ser mig själv ståendes, så jag lägger mig ner.
Hjärtat bultar hårt och jag finner en svettdroppe rinna längst min kind.
Tystheten känns onekligen skrämmande.
Tankarna går i otakt.
Känner hur ögonlocken sakta sjunger.
Dvala.
Drömmer abstrakt. Tankar som ej går att tolka med sinnet.
Öppnar ögonen igen. Hör fågelsång.
En välskapt melodi susar i öronen när jag reser mig igen,
nu med mer kraft i kroppen.
Jag granskar dagen omsorgsfullt. Låter inte någonting passera min vy.
Jag känner vinterkylands stickande köld riva mina kinder.
Mina kinder som snabbt skiftas till rött.
Det luktar snö. Det luktar avgaser och förvirrade människor.
Det är vinter, det ser jag i blickarna på folket som står brevid mig.
Snart är det jul.
Jag fördömer inte julen.
Men det är som ett gift i staden.
Ett gift som sprider sig som en löpeld.
Jag ska inte fira jul.
Jag skall bara granska dagen, grundligt.
Kisande blickar jag ut ur sovrumsfönstret.
Ser mig själv ståendes, så jag lägger mig ner.
Hjärtat bultar hårt och jag finner en svettdroppe rinna längst min kind.
Tystheten känns onekligen skrämmande.
Tankarna går i otakt.
Känner hur ögonlocken sakta sjunger.
Dvala.
Drömmer abstrakt. Tankar som ej går att tolka med sinnet.
Öppnar ögonen igen. Hör fågelsång.
En välskapt melodi susar i öronen när jag reser mig igen,
nu med mer kraft i kroppen.
Jag granskar dagen omsorgsfullt. Låter inte någonting passera min vy.
Jag känner vinterkylands stickande köld riva mina kinder.
Mina kinder som snabbt skiftas till rött.
Det luktar snö. Det luktar avgaser och förvirrade människor.
Det är vinter, det ser jag i blickarna på folket som står brevid mig.
Snart är det jul.
Jag fördömer inte julen.
Men det är som ett gift i staden.
Ett gift som sprider sig som en löpeld.
Jag ska inte fira jul.
Jag skall bara granska dagen, grundligt.
Tystnad i följd av omkomst?
Det glimmar till i ögonen när kniven blänker mot badrumsbelysningen. Ser min spegelbild på bladet, som nu nästan helt blivit täckt av blod. Jag ser miserabel ut, eller jag känner mig iallafall så. Blodet fortsätter rinna längst armen ner mot armbågen där det tar stopp och börjar droppa. Det kalla vita kaklet som jag står på är inte vitt längre. Det är så otroligt skönt, känsel. Den enda känslan som fortfarande existerar inom mig.
För kniven mot handleden igen. Låter den pressas in lite djupare i handleden. Nu har jag kommit åt pulsådran, det sprutar till. Högtryck. Känner mig yr. Känner mig kall. Känner mig lugn. Börjar sakta tappa fattningen, och faller till golvet. Jag kommer dö nu, tänker jag.
Får mitt "förnuft" till fånga och inser att jag borde stoppa blödningarna. Tar en handduk, pressar den mot armen. och kryper ut till mamma. Hon blir hysterisk och tar mig i sin famn med tårar rinnande och ringer ambulansen. Sen blir det mörkt.
Vaknar av ett vitt sken. Det är ljust och varmt. Känner mig törstig. Behöver vatten. Nu. Jag öppnar ögonen och ser att jag ligger på sjukhuset. De berättar till mig att jag höll på att förlora 50% av allt mitt blod och att jag var några minuter från att dö.
Jag ler.
För kniven mot handleden igen. Låter den pressas in lite djupare i handleden. Nu har jag kommit åt pulsådran, det sprutar till. Högtryck. Känner mig yr. Känner mig kall. Känner mig lugn. Börjar sakta tappa fattningen, och faller till golvet. Jag kommer dö nu, tänker jag.
Får mitt "förnuft" till fånga och inser att jag borde stoppa blödningarna. Tar en handduk, pressar den mot armen. och kryper ut till mamma. Hon blir hysterisk och tar mig i sin famn med tårar rinnande och ringer ambulansen. Sen blir det mörkt.
Vaknar av ett vitt sken. Det är ljust och varmt. Känner mig törstig. Behöver vatten. Nu. Jag öppnar ögonen och ser att jag ligger på sjukhuset. De berättar till mig att jag höll på att förlora 50% av allt mitt blod och att jag var några minuter från att dö.
Jag ler.
