Det glimmar till i ögonen när kniven blänker mot badrumsbelysningen. Ser min spegelbild på bladet, som nu nästan helt blivit täckt av blod. Jag ser miserabel ut, eller jag känner mig iallafall så. Blodet fortsätter rinna längst armen ner mot armbågen där det tar stopp och börjar droppa. Det kalla vita kaklet som jag står på är inte vitt längre. Det är så otroligt skönt, känsel. Den enda känslan som fortfarande existerar inom mig.

För kniven mot handleden igen. Låter den pressas in lite djupare i handleden. Nu har jag kommit åt pulsådran, det sprutar till. Högtryck. Känner mig yr. Känner mig kall. Känner mig lugn. Börjar sakta tappa fattningen, och faller till golvet. Jag kommer dö nu, tänker jag.

Får mitt "förnuft" till fånga och inser att jag borde stoppa blödningarna. Tar en handduk, pressar den mot armen. och kryper ut till mamma. Hon blir hysterisk och tar mig i sin famn med tårar rinnande och ringer ambulansen. Sen blir det mörkt.

Vaknar av ett vitt sken. Det är ljust och varmt. Känner mig törstig. Behöver vatten. Nu. Jag öppnar ögonen och ser att jag ligger på sjukhuset. De berättar till mig att jag höll på att förlora 50% av allt mitt blod och att jag var några minuter från att dö.

Jag ler.