Kärleken svävar?
Jag finns. Det vet jag. Annars skulle jag inte sitta här och skriva.
I mörkret.
I mörkret.
Jag känner att jag behöver en fristad. En plats utan att folk trackar på mig. Jag vill vara den jag är. Den jag är är så jag kommer att förbli. I en förfluten nutid vill jag sväva. Sväva ensam. Sväva utan fördomar, hat eller åsikter. Låt mig sväva. Låt mig. Jag mår bra så. Bäst av alla.
Kommentarer
Trackback
